tisdag 17 maj 2016

Ibland blir det fel.

Ibland (läs: mest hela tiden) så går jag och gör grejer utan att tänka efter den där tredje gången. Ni vet, en idé låter alltid fantastik den första gången, och helt vettig ännu den andra gången, men det är den tredje gången som en kan ta anstånd och granska idén ordentligt. Inte alltför ofta så kommer jag endast till den andra granskningen och tänker bara: jamen vi kör, det här är briljant! Även denna gång så tutade och körde jag lite, lite för snabbt. Eller ursäkta, jag fotade och skrev lite för snabbt. Jag talar såklart om mitt förra inlägg i den stora kroppsdebatten.

Efter publiceringen så berättade magkänslan om för mej att det var något som inte stod rätt till. Den tredje granskningen satte igång, men kom aldrig till ett slut. Jag kunde inte lägga fingret på vad som gnagde gällande inlägget.

Sedan började responsen komma och den endast i positiv bemärkelse. De som hörde av sej tackade och peppade för ett bra inlägg. Kanske det blev rätt ändå?

Men sen kom söndagen och jag fick en förklaring på vad som hade gått sett. Eller åtminstone lite snett, ur en del synviklar. Linnea bloggade om den plötsliga vändningen i debatten (stort tack till att du så ofta orkar ta debatter på ditt sansade och pedagogiska sätt!) och jag kände mej skyldig och illa tillmods.

Helvetes jävla skit, varför insåg jag inte detta själv? Att jag med min input i debatten tog rampljuset av något mycket viktigare. Fuck.

Efter en dag med dåligt samvete började jag fundera igen. Kalla det för en copingstrategi eller ett löjligt försvar men en måste bota sitt samvete på ett eller annat sätt. So here it comes.

1. Förlåt.

2. Förlåt igen, jag lovar att tänka ända till det där nödvändiga livsviktiga tredje varvet, nästa gång.

3. Jag förstår att det är inte min sak att föra vissa debatter och att uppmana andra att bara ~*älska sin kropp*~ är naivt.

4. Men om jag kan föra någon debatt så är det ju den för de normalsmala som ändå inte passar in i normen. För de som har ett "underviktigt" BMI som ändå springer på löpband, drar in magen och undviker speglar. Enligt min logik så kan vi väl omöjligtvis uppnå en samhällelig fettacceptans om inte ens de som ligger närmast normen kan accepterar sej själva, eller är jag ute och cyklar nu? Snälla rätta mej i så fall. Ett realistiskt tillvägagångs sätt är väl ändå att försöka bredda eller öppna upp normen lite i taget för att undvika det naiva "alla kan väl bara acceptera och älska sina kroppar så är problemet löst".

5. Jag ångrar inte mitt inlägg till 100% eftersom det fick en positiv inverkan på åtminstone en typ av människor och sålänge jag kan peppa andra och öppna upp för diskussion så har jag väl gjort någonting rätt. Så ...

6. ... tack till de som gett positiv feedback och som fick någonting gott utav inlägget och en innerligt förlåt och ursäkta till de som kände sej exkluderade, förbisedda eller förbannade.


(Oskyldigt slänger jag in en kattbild för att ... internet älskar katter? Diesel får agera som den sista fredsmäklaren, hehe.)

3 kommentarer :

  1. Det är många som har verkat vilja föra den där tjockacceptansdebatten vidare, men det har (i min åsikt då) tenderat hanteras på ett sätt som inte tagit hänsyn till ursprunget, eller utan att riktigt försöka sätta sig in i diskussionen innan den ska transformeras till "hur ämnet passar mig/min blogg". Det har mer blivit steg bakåt då, men jag tycker inte att ditt inlägg riktigt hörde till ett av dem. Det där att du nämnde att du platsar in i smalhetsnormen och att det därför är lättare för dig att posta ett sådant inlägg gjorde att jag inte uppfattade det som sådär arrogant som jag faktiskt tycker att en del inlägg/inställningar har varit. Tolkade ditt inlägg som mer av en parallell grej på grund av det, tror jag. Men sen känns det också gaaaanska fånigt att jag sitter här i samma smalhetsnorm och berättar om Vad Jag Tycker Är Okej typ, det är nog inte jag som ska göra det, men... ja, ja vet inte ens. Ville bara säga något! Känner SÅ bra igen den där gnagande känslan, från egna erfarenheter, och den är fan JOBBIG så tänkte bara berätta att jag förstår vad du säger. Ibland känns grejer både sabla bra och samtidigt lite dåliga. Vem har inte varit där?

    I alla fall, for what it's worth, jag uppskattar i alla fall det här inlägget ur ett sekundärperspektiv, eller vad jag ska säga. Och hjälp tack för de snälla orden!! De uppskattar jag verkligen också, primärperspektivet rätt i hjärtat!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaaaa, håller med om allting. Det är i dessa debatter som en verkligen inser hur komplicerat och nyanserat allt är. Inget är svart eller vitt, in eller ut, ingen har helt rätt eller helt fel. Och hur svårt är det inte att få fram rätt nyanser, känslor och inställningar i text, det blir ofta så lätt missförstånd eller fel tolkningar.

      Än en gång får en tacka för en livlig och lärorik debatt i bloggosfären!

      Radera
  2. Slickepinnen19 maj 2016 01:14

    Att censurera smala kroppar bara så att breda kroppar ska må bättre är ju helt dumt i huvudet. Det åkringgår ju problematiken fullständigt. Det är lite som att försöka dölja samhälleliga ekonomiklyftor, så de fattiga inte ska behöva vara avundsjuka. Det är ju inte en approach som på något sätt kan lösa problemet.

    SvaraRadera

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar