onsdag 25 maj 2016

Den vandrande snorproppen.

Hej på er!

Nu är polleninvationen in på sin sista spurt och jag kan inte vara lyckligare, eftersom det betyder att jag är inne på min sista sjuklingsrunda för denna vår. Fatta, jag står inför en sommar utan snor, bultande ansikte och bristande luktsinne (!)

Vad jag egentligen vill säga är:

1. En blir så himla självisk när en är sjuk. För att inte tala om ynklig, ni är väl alla bekanta med "the man flu". På 100 % vetenskaplig basis (alltså mina egna subjektiva upplevelser, hehe) kan jag påstå att vi alla drabbas av the man flu, åtminstone någon gång. (Kan vi snälla också ändra namnet, till t.ex. the people flu, the flu all peolpe catch occasionally)

2. Om en är sjuk, oberoende bakomliggande orsak, så kan en bli så förbannat provocerad av allt detta positivitetstänk. "Meditera lite, ändra din kost, tro - så går det nog över." Till det kan jag bara säga: jag har försökt och misslyckats. Varken zonterapi eller hela sortimentet ur Life-butiken kan rädda en (skolmedicin for life!). Nu vill jag inte trampa någon på tårna, tro mej. Jag fattar att en positiv omvaro är det bästa alternativet i vardagen. Men inte i alla lägen. Caroline skrev ett fint inlägg om det och Pernilla skrev om svårt sjukas tankar. Medan jag själv sitter här i min femte febertopp+bihåleinflammation för den här våren så kan jag inget än beundra Pernilla, vilken kämpe du är!

Nu vill jag inte vara den som sitter omringad av snoriga näsdukar och tycker synd om mej själv, men ... Äh, who am I kidding, jag är precis den personen nu. Efter att jag har suttit här i mitt snorfort i nästan två veckor per månad så inser jag ju hur mycket tid, energi, jobb, studier, träning, roligheter och liv som jag har gått miste om. Allt på grund av ofungerande bihålor som aldrig vill samarbeta med resten av min kropp. Kom igen bihålor, jag la mej under kniven för er skull för 18 månader sen, and this is how you treat me!

Ni kan ju fatta hur löjligt det känns, att inte kunna eller orka jobba/leva normalt p.g.a. några gångar och hålor i ens ansikte. Liksom, vad är ens bihålor tillför?! Bi(as in, extra/onödiga/dubbla) - hålor(as in, tomma utrymmen). Det känns lika patetiskt att stanna hemma från jobb och studier för att ens bihålor är inflammerade som att en skulle sitta i rullstol för att en brytit ett lillfinger. Med andra ord, väldigt patetiskt.

Inte nog med att mitt "sjuktillstånd" är patetiskt har jag även fallit mellan vårdklyftorna hela våren. Studenthälsans helfinska personal, otillgängliga journaler, evighetslånga vårdköer och hälsovårdsstationer som vägrar ta emot mej. Som gräddet på glassen (ja, för att vem äter grädde på mos?) så har kommunala/statliga läkare varken tid, ork, resurser eller kunskap för att hjälpa mej. Åtminstone inte längre än till ett antibiotikarecept.

Hohho, hör ni vilket enorm rant jag har på gång? Det är bäst jag tar och lugnar ner mej en stund.

The face you make, när en läkare tar en på allvar och vill hjälpa dej. Is this the real life, is this just fantasy?

Sådär ja, nu har jag gjort en spellcheck och fått lugna ner mej lite. Men här kommer jag nog att avrunda min rant. Jag har nämligen ett tal att skriva. Ni vet det där talet en bör framföra till läkaren för att få fram precis alla aspekter och problem, så att en blir tagen på allvar. Talet vars respons alltid är "okej, men det är bäst att du far hem och vilar i fem dagar. Kom tillbaka om det inte har blivit bättre inom tjugo dygn (läs: fem, jag överdrev lite där)" Hett tips: för att öka trovärdigheten i ditt tal, klä dej i smutsiga joggare, sminkrester under ögonen och skitigt hår i en slarvig hästsvans. Så att du ser riktigt SJUK ut. Tro mej, det fungerar vid åtminstone hälften av alla läkarbesök.

Nu måste jag hämta mera näsdukar, häjtå.

1 kommentar :

  1. Jag har hört om det där "the people's flu"... Men jag tror det bara brukar kallas the flu.

    SvaraRadera

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar