fredag 11 mars 2016

Att göra feminism

Att göra feminism är att...

... sitta precis så brett som en själv finner bekvämt på bussen.

... låta bli att skratta åt de skämt som inte är ett dugg roliga.

... säga ifrån varje gång någon gör sej roligt över kön, ålder, etnicitet, sexualitet osv.

... inte döma människan som pratar med dej på gatan.

... bli helt helvetes arg på svenska YLE:s kommentarsfält.

... älska sin kropp och förstå vilka strukturer som försöker förtrycka den.

... bränna sin BH, mascara och sitt shampoo om det känns rätt.

... se olika förtryckta grupper, också djur. Då blir en troligvis vegetarian/vegan.

... inse att sexualitet är flytande, också ens egen. Go wild and crazy!

... låta ens kroppshår växa, för att hyvlar kostar och skär upp ens hud.

... bär kortkort kjol eller kostym, för att kläder ska inte vara könade.

... kräva samma lön som ens medarbetare.

... reglera ens språkbruk på ett normkritiskt sätt.

... två partners tar ut lika mycket föräldraledighet.

... gråta och skratta när en vill, för att känslor är inte olika beroende på kön.

... söka framgång i ens karriär, för att en chefsposition kräver inte en snopp.

... säga "Vad heter hen?" till föräldern av ett barn i rosa kläder.

... fråga "Har du en partner?" istället för "Har du en pojkvän?"

... välja "tandkräm för män" för att den är 23% billigare än den för kvinnor.

... se över sina svärord.

... inte fejka en orgasm.

... göra Bechteltestet på varje eviga film, för att det går per automatik.

... räkna statyer med blottade snoppar i stadshuset. Mest för underhållning.

... berätta när en har mensvärk och undvika "jag har lite magont".

... ibland gå på herr-WC bara för att make a statement.

... ständigt förklarar varför en INTE hatar män.

... inse att hela världen är ganska fucked up och att kön är ungefär den sämsta hitte-på-grejen någonsin.

... inte le så jävla stor på varje bild bara för att se söt ut. Who's the boss?


Listan kan göras evighetslång. Hur gör du feminism i vardagen?

5 kommentarer :

  1. Får män också sitta hur brett de vill? Utav feministisk retorik får man lätt intrycket att det inte är vår rätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Såklart ni får! Men jag ser inte varför en skulle sitta med ett glapp på 60 cm mellan knäskålarna istället för 15 cm. Inte har väl någon så enorma saker mellan benen att göra rum för?

      Radera
    2. Får en skriva man när en pratar om män, i ren allmänhet (eller heter det allenhet?)? Det är rimligtvis inget fel på ordet ifall vi pratar om män. Kan en (eller man? (kanske bara jag? (jo, lite.))) bli förvirrad av detta?

      undertecknad,
      språkterrorist

      Radera
    3. Hej, språkterrorist!

      Tyvärr måste jag medge att jag inte rikigt förstår din kommentar. Frågar du om en kan skriva allMÄNhet om en pratar om alla? Eller om en ska skriva man när en pratar om män och en när en pratar om alla? Förstod jag rätt?

      Hursomhelst har jag funderat en stund på det här med allmänhet, allemansrätt, allmän o.s.v. Vad ska en skriva, finns det någon motsvarighet? Jag har ännu inte kommit fram till någon lösning eller någon slutsats. Men roligt skulle det ju låta. Allhen. Allhenhet. Allehensrätt.

      Slutligen, om en kan skriva man när en talar om män. T.ex. "Man brukar skala potatisar med en grönsaksskalare." jämfört med "Han/Män brukar skala potatisar med en grönsaksskalare." Tycker inte du också att det blir mera tydligt i det andra exemplet? Ordet "man" (som jag ersätter med "en") brukar oftast tolkas som att en försöker generalisera eller tona ner uttrycket. T.ex. "Man ska tvätta händerna före man skalar potatis." jämför med "Du ska tvätta händerna före du skalar potatis." Det andra exemplet kan ses som en lite för hård uppmaning och därför kan en välja det första sättet. Så till min poäng, om du vill prata om en av manligt kön eller en "han" så skriv ut det då. Så underviker du missförstånd.

      Radera
    4. Oj. Jag förväntade mig aldrig en sådan utredning på min absurda lek med ord. Terrorismen lyckad.

      Men om det står klart att en inte menar män då en säger man, varför använder du då en? Likvis förstår man ju att vi snackar jämlikhet och inte bara kvinnor, då vi pratar om feminism, och detta accepterar du utan någon större språkrevolution. En märkvärdig inkonsekvens, med andra ord.

      Om vi ska göra en trend av allen, allenheter och allensrätt tycker jag dock att vi skippar h:et och lägger betoning på e:et istället. Låter nog snitsigare så.

      språkterrorist

      Radera

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar