söndag 25 oktober 2015

Tågets blues.

Jag sitter på tåget, bort och tillbaka. Jag kniper, blinkar och gör allt för att inte släppa fram tårarna. Det är ju så pinsamt, att gråta, framför främlingar.

Men jag sitter ensam i en hytt med glasdörrar och ett hett batteri. Så jag låter en tår rinna ner längs med kinden. Jag torkar snabbt med tröjärmen och stirrar in i väggen, hoppas ingen såg och tänker lägga sej i. Lägg er inte i.

Jag försöker mitt yttersta med att tvinga tankarna till känslolösa utrymmen. Men med en penna i hand finns det inga hinder, en efter en väller de fram. De accelererar, de bildar två floder. Två blöta floder längs med kinderna.

Det är söndag och jag gråter. Söndag är tårarnas dag. Varför de rinner, det vet inte jag.

Kanske du är orsaken, din varma hand, din stängda famn.
Kanske är det resan eller den molande oktoberbluesen.
Kanske är det bara tenten och de förbannade partikeladverbialen.
Kanske är det du, förbannade du.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar