måndag 12 oktober 2015

Bloggbok: Trosdusch och stjärnelev

Tjola hejsan! Nu ska jag dra igång med den där lovade bloggboken. Förra veckan var minst sagt hektisk. Hektisk är för övrigt ett ord jag inte kan uttala, ja vet inte varför men det går bara inte. Fatta paniken jag greps av när jag insåg att mitt välförberedda tal innehöll ordet hektisk på två ställen. Sprutsvetten var ett fakto och talet fick en "dramatisk paus" medan jag febrilt sökte i mitt inre lexikon efter synonomer.

Slutrabblat om omöjliga ord. Var var jag? Jo, här börjar min lilla sekvens av våndor genom skolgången. Jag tänker att det är bra att skriva ner för mej själv, för föräldrar, för lärare och för allmänheten. En brukar ju ha lätt att förtränga det onda och förgylla det lyckliga. Men ofta hittar en händelser i sin nutid som kan vara påverkade av bortglömda händelser. Jag tänker att det blir en passlig mängd om jag  betar av två ämnen per gång och där emellan får vanliga inlägg ta plats. Japp jag erkänner, det är en strategisk plan för att undvika bloggtorka. Smart Lina, smart.


DEL 1 - LÅGSTADIET

Trosdusch

Förra veckan hade Myteriet på x3m ett inslag om att  duscha efter skolgymnastiken. Av någon orsak har detta skapat oro och debatt genom alla tider, också när jag var mindre. Under en period i lågstadiet, kanske runt årskurs 3, så duschade alla flickor i min klass med trosorna på. Ibland till och med med sockarna. Missta mej inte nu, vi stod inte under duschhuvudet och shamponerade oss i fem minuter med kläderna på och gick sedan runt med plaskblöta underkläder resten av dagen. Nej, vi tryckte igång strålen och stod sedan bredvid utan att träffas av vattnet och liksom sköljde av armarna och fötterna (om en inte hade sockarna på förstås). I mina öron låter det helt brutalt, men då var det fullständigt normalt. Så gjorde alla, förutom den ensamma flickan som duschade som vilken vettig människa som helst. Men på den tiden var hon underlig, hon var utstött, hon duschade ju naken, framför alla. USCH.

Trosa och socka i duschen?
Efter att någon hade berättat om det här konstiga fenomenet för sina föräldrar som sedan berättade vidare till vår lärare förstärktes övervakningen av omklädningsrummet. Härregud, vem har skvallrat?! Nu måste ju alla duscha, jävla skvallerbyta. I slutet av lågstadiet hade de flesta kroppar satt igång att producera illaluktande svett och då blev de fart på deodorantburkarna. Dove- och Axedimman hade kommit för att stanna.

Stjärnelev

Ganska snabbt in i skolåldern förstod lärarna och även jag att det går ganska bra för mej. Jag hade inga större problem i skolan bortsett från en lite långsam läsning. Allt annat gick som på räls. Men när några år har gått och klasskompisarna började visa markanta skillnader i kunskapsnivå hände något. De duktiga eleverna fick inte längre vägledning, tid eller svarstid. Jag vet att det är ett lyxproblem att kunna "för mycket" i skolan, men det var ändå ett problem.

Jag markerade flitigt på varje fråga jag visste svaret på men fick allt mer sällan svarstur. Jag blev frustrerad och kände mej allt mer ignorerad av lärare, som var min stora föreblid. På ett utvärderingsamtal ett halvt år senare förklarade läraren att hen visste att jag redan besatt stor kunskap och valde därför att fokusera på de som behövde mera hjälp. Visst, tänkte jag. Den "ursäkten" kan jag väl ta.(Läraren använde också ordet "stjärnelev", ett mycket skrytigt ord. Hatat av alla i Jantelagens kedjor, inklusive mej. Det förblev en hemlighet ända framtill idag att någon har sagt Lina och stjärnelev i samma mening.)  Nu blev jag den som fick svara endast på de frågor som ingen annan kunde och en kunde nästan höra den kollektiva sucken som blåste genom klassrummet varje gång fröken Lina Vet Bättre fick svara.

Som ett resultat av detta uppstår en enorm rastlöshet varje gång en lektion inte innehåller ett passligt stort tuggmotstånd. Jag måste darra med benen, klicka med pennan, klottra i häftet, stirra på klockan. Det är inte bara jag som blir stressad eller trött, det stör ju också de andra i rummet om mina ben hoppar upp och ner under bordet fem gånger i sekunden. Men jag försöker att hindra mej själv så gott det går, om någon av er läser det här, säg åt mej att sluta!

Busenkla uppgifter leder till omotiverade selfies på överaktiva varelser.


Det här med markering och svar ändrar också med tid. Ju högre upp i skolåldern en kommer desto mer medveten om lärarens brister och mänsklighet blir en. I lågstadiet ville jag svara på frågor men gavs inte chansen. Nu blir jag ställd frågor som jag kan svara på men 'orkar' inte om de är för lätta/dumförklarande. Detta gäller inte bara mej har jag märkt, utan ett helt klassrum kan mitt i allt sluta markera om läraren börjar ställa för lätta frågor. Då ljuder ett gemensamt, ljudlöst "K, BRY" genom rummet och läraren blir orolig, stressad och förvirrad. Förlåt kära lärare för att vi inte ens orkar öppna käften för att säga att vi redan kan det där och att du ska hoppas vidare till något mer intressant.

K, bry.

10 kommentarer :

  1. minns hur vi i högstadiet efter gymnastiktimmarna köade till duschen så att en i gången gick dit (om man nu överhuvudtaget duschade, vilket nu inte hände efter varje gymnastiktimme) och de andra stod på andra sidan väggen och väntade fast det fanns åtta duschar...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt! Jag kan inte riktigt förstå varifrån dessa vanor uppkommer? Vilken unge/ungdom inser att alla inte kan eller ska duscha?

      Radera
  2. En lärare läser och tar till sig! En kan glömma bort vissa saker fast en vet vilka fällor man inte ska trilla i som lärare...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo såklart, ingen kan vara en perfekt lärare! Alltid finns det någon aspekt som faller i glömskan med jämna mellanrum.

      Radera
  3. Det är ju bra att lärarna ger lite extra stöd till dem som behöver extra hjälp i skolan, men jag tycker inte att ignorera stjärnelevernas viftande händer i klassrummet är att ge de som har det lite svårare stöd. Istället blir det ju precis som du säger så att de som har det lättare med skolan bara blir omotiverade, och till slut inte längre orkar markera.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt! Det är ju svårt att hitta en bra medelväg, hur mycket tid ska lärare sätta på varje elev? Men det löns ju att åtminstone ta allas perspektiv i beaktan.

      Radera
  4. *Jantelagen *Slutrabblat
    heja heja!

    SvaraRadera
  5. Du ska inte sluta klicka på pennan å stirra på klockan och allt du nu sade. Det betyder bara att du har kinestitiskt (vet vad det heter men tror jag stavade fel) inlärningsstil :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kinestetisk inlärning* Jo, jag är en blandning av alla inlärnings sätt. Alltså auditiv, visuell och kinestetisk, jag brukar försöka röra på såna saker som inte har så mycket ljud för sej. "Sinitarra" är den bästa prylen som jag kan ha med mej på föreläsningarna, tips till alla andra som också har svårt att sitta stilla!

      Radera

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar