torsdag 20 augusti 2015

Tåget utan toalettskyltar.

Goder afton! Det är väl officiellt kväll efter klockan 18:00, visst? Hur som haver känner jag mej ytterst business-like och högmodig för tillfället. Här sitter jag, på tåget mellan Tammerfors och Seinäjoki. Datorn uppradad på det tveksamt rangliga, nedfällbara "bordet". Vita iphone-hörlurar inkopplade och min finaste av de gula kjolar svepande runt knäna. Jag går all-in i rollen som business lady. Ung, klipsk, fröken.

Okej, nu kan ni ta och dra ner mej på jorden igen. Att spela teater och fantisera sej in i olika senarion är underhållande. Men let's be real, här sitter helt vanliga jag. Måttlig mängd svett under armarna och mellan fingrarna, ömmande rygg av en allt för helvetisk BH och en uppgliden kjol som blottar bara skinkor på ett snuskigt VR-säte. Tillbaka i pessimismen och med tårna nerborrade i jordmånen, check.

 Det jag egentligen ville föreviga här var tågresan och kollektivt varande överlag. Jag måste skryta lite och säga att jag är enormt bra på att åka tåg, för att vara så tankspridd som jag annars kan vara. Hitta tågstation, lätt. Hitta tabeller och perronger, busenkelt. Hålla koll på avstigning och tågbyte, nemas problemas. Allt detta fortgår lika smidigt som det salta smöret i den finske mannens artärer. Även trots mitt totalt obefintliga lokalsinne och stresskänsliga humör.

Lite hjälp på traven får jag ju ändå, finnar måste ju vara de största experterna på skyltar. Det finns en skylt för alltig, överallt. En viral nyhet som cirkulerade för ett par veckor sedan handlade om en familj som hade fotat varje skylt, närmare bestämt förbudsskylt i ett badhus. Gissa hur många olika skyltar de hittade. Jo, 24 stycken. 20 fucking 4 olika förbud. Jag kan inte ens tänka mej 24 olika 'olagliga' saker en kan hitta på i ett badhus. Inte konstigt att en ibland spenderar mer tid på att läsa skyltar med onödig info än att lokalisera den där förbannade WC-symbolen som alltid verkar gömma sej då en behöver den som mest. Ju mer det kniper i skrevet desstuom intensivare snurrar kisi-radaren. Pip. Pip pip. Pipipipip. PIIIIIIIIP. Nöden har ingen lag, bara en utväg.

Här sitter en som leker "lyssnar-på-sorglig-låt-och-tittar-melankoniskt-ut-genom-fönstret"-leken. Fast i ögonblicket så flörtar jag mest med min frontkamera, utmärkt tidsfördriv det också.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar