måndag 20 juli 2015

Benblodiga menshår.

Whazzzzzaa, up! Jag börjar ha slut på hälsningsfraser, de blir bara krejsigare för varje gång. Va e nu betär än he? Så, vad vill jag säga en dag som denna? Jag har ingen aning, så vi får se vart de bär av. Låt det bästa babblet vinna. Ready, set, GO!

Eftersom magkorvs-inlägget är mitt mest lästa hittills (klick-fisket på Instagram kanske spelade en stor roll här, but I aint ashamed) så finns det ett litet pirr i mej som vill fortsätta på den vågen. Den operfekta kropps-vågen eller något ditåt. Tabu, normer och kroppen verkar vara mina allra brännhetaste ämnen. Å va e nu betär än he?

En kött och fläsk-norm som jag lääääänge försök övervinna är de där förbannade benhåren. Jag har rantat om det förr många gånger, men nu, nu vet ni har jag lyckats! Det är Juli, och jag vandrar runt med Sherwood-skogen på mina ben! Första gången jag försökte växa ut mina ståtliga fjun var för ett år sedan inför ett tal jag skulle hålla på modersmålslektionen. Jag klarade av ca. 5 dagar, under dessa fem extremt långa dygn hemsöktes jag av mardrömmar och äcklade blickar, så jag gav upp. Under våren gjorde jag ytterligare några försök utan vidare framgång, uppgiven satt jag i duschen med rakblad mot mina smalben.

Men nu vet ni, nu fan är jag en stolt murrig kvinna. Svårigheterna att fånga en bra bild av detta vittnar om hur liiiite det syns i verkligheten, en ska nästan stryka näsan längs med benet för att på syn på det sällsynta kvinnohåret. Beskåda spektaklet, titta riktigt noga. 


¨
Fint va? Japp, vackert. Huvudorsaken till att jag denna gång lyckades övervinna min böjelse för normaliteten var följande citat: “I’m like 160 pounds right now, and I can catch a dick whenever I want, and that’s the truth,” Jag blev bara så himla glad när jag hörde Amy Schumers tal på årets Glamour Awards. Hur sund självkänsla har inte hon? Heja, heja! Och vet ni vad, hennes citat stämmer, till 100%, mina håriga ben är inget hinder för att lördagsragga på baren. And that's the truth. (Förlåt mamma och andra vuxna som läser, ni får skylla er själva, bloggen tenderar av vara lite K18)


Annat tabu då, MENS! Ytterst fascinerande tycker jag,främst föratt jag själv blev utan detta fenomen. Mensen som gud glömde, eller något liknande. Mitt riktiga namn borde vara Förgätmigej. Ville mest bara posta denhär bilden föratt den är så vacker, väldigt estetisk. Slutar andas för en sekund varje gång den dyker upp i mitt synfält.

Om någon motförmodan bara blev äcklad av de här kroppsliga skeendena så ska jag, för er skull, slänga in lite oväntad skönhet. Bilden är tagen 07:03 idag, say what!? Tydligen älskar mitt ansikte måndagar lika mycket som min själ. Mitt hår var så himla on point när jag lyfte huvudet från kudden att jag bara var tvungen att dokumentera det. Senare tittade jag på resultatet. Tydligen förvandlar lördagens sminkrester en till resting-bitchface-queen?! Nu ska jag sluta skryta, jag befinner ju mej ändå i Pampas, det finns ju risk att någon snart kommer och sticker mej med en högaffel.



Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar