onsdag 20 maj 2015

Jag blev med krönika.

Hej bästaste onsdag-människor. Denhär onsdagen är snäppet bättre (please, typ x100 gånger bättre) än alla andra onsdagar. Denhär onsdagen har jag fått gå runt och le som en idoit hela dagen. Jag har fått fina komplimanger. Jag har fått mitt hår klippt (vardags-lyx på hög nivå och ett tecken på att studenten närmar sej med stormsteg). Jag har fått ett fjärilsrus i magen med ungefär 30 minuters mellanrum.

Orsaken är det *hEmLigA projektet*. Idag publicerade det och jag kan nu stolt presentera mej som krönikör. WAIT WHAT?! Ja, ni läste rätt, krönikör. Jag kanske är lite överexalterad över detta skeende, så om ni inte vill läsa om mina framgångar, surfa vidare. Jag kan ge er några sekunder... Sådär, för ni som ännu är kvar, kan jag meddela att jag är så himla glad över att jag fått denhär chansen. Att skriva, fritt, bredd, högt och lågt. Inga mera framtvingade skoluppsatser och svettiga essäer. Jag får nicha in mej i mina egna tankar och åsikter. Wow, gräset är så mycket grönare på andra sidan.

Okej, jag vet vad ni tänker. Du har hypat tillräckligt nu Lina. Stig ner på jorden igen. Men nej, inte riktigt ännu. Eftersom jag stod och svor högt (för mej själv, länge och väl) över en icke-samarbetsvillig munk-maskin på jobbet när min första krönika lanserades så hann jag inte fira ordentligt. Jag hade fullt upp med att tvätta bort fett och deg från ungefär hela jorden. Glamoröst.

Mina känslor är ändå lite tudelade. Ni vet dendär mysiga känslan när ni på ett eller annat sätt får bekräftelse om era prestationer eller er själva. Om det då är er dösnygga selfie på instagram eller ett musikuppträdande spelar ingen roll. Hur som helst är bekräftelsen alltid välkommen in i ens hjärta. Men det känns ju inte snuskigt också, att det känns så jävla bra. Endast för några doubletappade hjärtan. Varför ska en behöva så hiskeligt mycket bekräftelse av andra människor, kan en inte bara glädjas över sej själv och vad man har presterat? Tydligen inte. Hur som helst tänker jag skuffa undan det snuskiga bekräftelse-monstret och bara vara glad över positiv feedback. Tack så mycket!

Det känns som att en stor del saknas i dethär inlägget...
Just ja, kanske en direkt länk till krönikan. Och Sevendays, hemsidan som jag skriver för. Och mitt allvarliga "hej-jag-är-en-seriös-skribent"-bild. Mitt ansikte under Alfred Backas, Linnea Portins och Najda Boussirs. Härregud, starstruck.

Klicka på mej, hej.

4 kommentarer :

  1. Här på bloggen är det väl kanske inte så viktigt med sånt, men i krönikan finns ett särstavningsfel! Dubbelkolla, trippelkolla alltid sånt, när det är på riktigt ska rätt va rätt! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äsch, det verkar som att det alltid slinker in ett stavfel eller dylikt hur noggrant en än korrekturläser. Till och med fast flera personer läser igenom före publicering. Ska kolla upp saken!
      Och du har helt rätt i att jag inte lägger så stor vikt på att vara språkligt korrekt här på bloggen. Den används främst som ett kreativt andningshål.

      Radera
  2. Blev så glad då jag såg att du var med, eller då jag kopplade samman några nervändar och fattade att det var du som hade den här bloggen! Av vad jag läst här tidigare så är det precis sådant jag hoppats på att skulle tillföras till Sevendayssajten. Välkommen med i gänget!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj tack, vad roligt att höra! Det ska bli så spännande att få vara med på samma platform som hela Sevendays-gänget!

      Radera

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar