måndag 30 mars 2015

Det förlovade landets enorma ost.

Hemavan kom och gick men stal mitt hjärta på vägen. Inte okej Hemavan, inte okej. Du vet väl att långdistansförhållanden är skapta föratt misslyckas?!

Så mötet med Sverige utspelades på samma sätt som alltid. Jag var uppspelt, jag blev imponerad, jag var avundsjuk och som försvar pratade jag lite skit om svenskarnas tonfall och dialekt. Samma visa varje gång. Min växande framtidsplan om att någon dag bo i Sverige blev bara starkare efter denhär veckan. Att vakna kl: 05:00 på söndag morgon i vetskapen om att vi måste lämna fjällens land var inget jag ville acceptera just då. Men med trötta steg gick jag ut och la i motorvärmaren föratt sen ta mej an det omöjliga uppdraget att väcka alla i stugan. Varje morgon krävdes det ca. 5 försök, en bris av kaffe och tonerna av Imagine Dragons i högtalarna innan alla åtta dåsiga ögon hade samlats runt frukostbordet.

Låt mej klargöra några fördelar som finns på andra  sidan vattnet. Detta är övertalning på hög nivå, så vi sedan kan träffas och fika på ett mysigt café i valfri svensk stad när vi båda flyttat dit. För det fösta, vägar och bilar. Breda vägar, snälla bilister och extra ljus. Det är allt jag behöver säga, extra ljus, så att du kan se hela vägen, hela diket och till och med skogen. Jag kan ju upplysa er om att det är förbjudet i Finland att ha extra lampor på bilen, tydligen är det meningen att vi ska krocka med älgar, lastbilar, igelkottar och andra människor. I ett land där halva året består av totalt mörker är ju detta en märklig lag, eller hur?

Maten, behöver jag ens säga mer? Filmjölk, mysli, kaffe, godis och sockerdricka. Billigt är det också, hälften så låg moms som i Finland. Så nu sitter jag här hemma och lapar i mej filmjölk så snabbt jag bara kan medan jag drömmer mej tillbaka till ICA-hyllorna fyllda med himmlen. Enda minuset här var att mina manliga resenärer tyckte det var en ypperlig idé att köpa 2 kg ost, för 15 €. 2kg ost. 2 kg! I slutet av veckan fick jag och min uppläxnings-partner ta tillbaka vår utskällning. Osten (ostkar) var slut, himmelskt god och bidrog till ett av resans bästa insider joke.

Slalombacken, den var otrolig. Jag kommer aldrig i mitt liv åka på en skidsemester i Finland en gång till. Aldrig, jag vägrar. Här vinner Sverige på alla punkter. Pisterna, off-pisterna, pudersnön, storlek av fjäll, riktiga fjäll, kalfjäll. Behöver jag ens börja min redovisning av dethär? Nej, jag tror ni fattar.

Sist men inte minst njöt jag så förbaskat mycket av mitt sällskap (föratt läsa om min förkärlek till småa grupper, scrolla några inlägg ner). Med fem glada personer hoppade vi in i bilen och körde tvärs över hela Sverige. När veckans slut närmade sej hade jag träningsvärk i magmusklerna, en djupare vetskap om var och en av mina partners-in-crime och en avslappnad känsla av lycka (inte lika avslappnad som "liv i rörelse"-incidenten förstås, insiderjoke, sorry, not sorry).

Att ta semester ger en tid att reflektera över allt och inget. Över hur världen ser ut och fungerar i ett annat land. Hur har vi det egentligen där hemma? Hur ser ens eget liv ut och här det så en vill att det ska vara? Hur fungerar ens nära och kära på riktigt och vilket är det bästa sällskapet att isoleras med i sju dagar? Vem har samma humor som en själv och vem tål mest jävelskap? Vem mäter en helst ens benhår med och vem är helt jävla okej med att äta middag med fyra svettiga, flåttiga och utmattade vänner? Det är först nu som jag har insett att en semester är så mycket mera än de fina instagram bilderna. Det är att rensa, organisera, reflektera och förnya detdär som händer innanför skallbenet.


Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar