måndag 26 januari 2015

Glutaminets era.

Att befinna sig i en källarvåning där golvet är halt av gammal svett och testosteronnivån håller på att spränga taket är idag en helt vanlig fritidssysselsättning för alla olika åldersgrupper.Kroppen har blivit som ett personligt varumärke. Politiker och kändisar flaggar stolt med sina Crossfit,- triathlon- eller marklyftsrekord. Inte skulle man förr ha stoltserat med hur många mormorsrutor man kan virka på 30 minuter eller hur symmetriska ens lerskålar blir. Så att påstå att kroppen har blivit vår samtids populäraste hobby skulle vara en underdrift. En livsstil, en tävlingsgren och ett leverne skulle vara en korrektare beskrivning av sanningen.

Vad är en hobby? Övergången till livsstil sker kanske när man börjar delta i tävlingar och tvingar sig själv att öva och träna för att bibehålla sina resultat och färdigheter. Man skulle kunna dra en gräns mellan avstressande sysselsättning och en energiätande utövning som gör att jobb och studier lider. När man börjar tjäna pengar på sin såkallade hobby har övergången till ett leverne redan skett.

Budskapet om att ens kropp är viktig och värdefull är något man har svårt att undgå i dagens samhälle. Ett nytt sätt att uppehålla denna omtalade fysik dyker upp varje dag, dieter och träningsprogram flyger omkring i merdierna. Stenåldersmat, rawfood, glutamin- och keratintillskott finns hemma i var och varannat köksskåp. Man kan undra hur långt denna trend kommer att gå innan den välter över till en annan extrem.

Denna fasansfulla hets kring kropp och utseende har sina fula baksidor som nu flåsar oss i nacken. Vågar vi titta bakåt och se självkänslor krossas och ätstörningar komma till liv? Den optimistiska tanken om att denna samhälleliga träningsfas kommer att insyra nästa generation med hälsosammare levnadsvanor är något jag inte skulle satsa ett enda ekorrskinn på. Vi går nästan konstant från den ena extremen till den andra, från fetma till anorexia, från anorexia till träningshets. Så om kurvan upprepar sig kommer denna “hälsosamma” trend att endast föra med sig någonting ont för yngre generationer.

Under hashtagen #nopainnogain kan man hitta 13-åringar som publicerar bilder på sina transformationer under sina dieter och träningsprogram. De flexar sin muskler och visar hur mycket deras rumpa har växt. Scrollar man längre ner kan man hitta 17-åringar som tränar inför bikini fitness tävlingar. Förutom att de får publicitet på sociala medier får de även betalt för att uppdatera om sin livsstil, framgångar och personbästan.

Att se dethär hända över hela jordklotet får mej att reflektera över den informationen jag fick när jag var 13 år och friidrottade. Varken flickor eller pojkar fick då träna med tilläggsvikter (man skulle alltså bara använda sin egen kroppsvikt) och styrketräning skulle bara utövas 2-3 gånger i veckan, resterande dagar skulle vara grenspecifik träning. De här riktlinjerna var viktiga att följa efter som ungdomarnas kroppar ännu utvecklades och det kunde vara farligt att träna med mycket tilläggsvikter. Vad händer då när den grenspecifika träningen faller bort och styrketräning är det enda som är kvar?

Kroppen är en viktig del av oss, det kan ingen förneka. Men det är viktigt att hitta balans i vardagen och att inte spendera alla sin fritid på det där hala svettgolvet. Det skulle kanske vore en idé att sätta sig ner, ta en vilodag, låta testosteronnivån sjuka och sticka några mormorsrutor.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar